måndag 9 februari 2015

Att se någonting bra i det som inte gick bra

Hej!

Är lite halvbesviken på mig själv för gårdagens tävling.

Jag var hur lugn som helst inför denna tävlingen och var verkligen supertaggad för att hoppa högre klasser på hemmaplan. Vad är det första som händer?
Jo, Jantar fullkomligt ballar ur för några solstrålar som lyser på framhoppningens oxer! Som gjort för att förstöra för oss, verkligen... Vad är oddsen liksom?
Hemmaplan är ju hemmaplan och där är han alltid lugn.
Nej, inte igår.

Sen var det en tjej som flög av med dunder och brak för att hennes häst ballade ur för precis samma sak. Då halkade jag fram i startlistan och sen blev allting bara jättestressigt.

Så, resultatet var mycket under förväntan igår. Det blev ett stopp i "det läskiga hörnet" och ett nedslag på ett hinder. Lite bittert.

Efter detta valde jag att stryka mig från 1,05.
Jag tänkte att jag ska då åtminstone kunna hoppa fram ordentligt innan jag startar en 1,05 lokalt.



När jag kom hem kikade jag på filmen och såg att själva banhoppningen inte alls såg så illa ut som jag trodde. Det var skönt att se. Och efter att jag hade hämtat mig lite så kände jag mig ändå väldigt nöjd över min insats - att jag faktiskt tog mig runt banan utan några större problem med en häst som precis hade varit livrädd. För han var ju faktiskt lugn på banan.

Summan av kardemumman. Med dom omständigheterna som uppstod igår är jag väldigt nöjd med tävlingsdagen. Det är nog min styrka. Att jag kan se det bra i det som gick mindre bra ;) Lilla underbara knäppa Fjantar :) <3



Kram!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera gärna :D