Hej!
Det var länge sen jag skrev här, men jag har helt enkelt inte haft motivationen efter det som har hänt. I måndags hände det som inte fick hända. Vi fick akut ta bort Gevaldi efter bara några dagars sjukdom :( Allting gick så himla fort. Och det är så himla jobbigt. Men jag tänker ändå försöka berätta här vad som hände.
Som jag har skrivit tidigare så hämtade vi hem Gevaldi från Alvaret hos Bettan för ungefär en månad sen. Gevaldi var 22 år och har hos oss bara gått som sällskapshäst. Han har inte varit ridhäst på många många år av en anledning som vi egentligen inte vet om exakt. För två veckor sen märkte vi att han inte mådde bra. Han kunde inte gå ordentligt. Han haltade inte men han hade en väldigt stel och konstig gångstil. Han kunde heller inte nå ner med huvudet till marken och det såg ut som han hade jätteont i ryggen eller nacken.
När vi märkte att han inte blev bättre över helgen bestämde vi oss för att jag skulle åka in med honom till veterinärkliniken i Kalmar. Dom kollade på honom och röntgade honom och det visade sig att han hade en artros i nacken. Vi fick medicin för detta och åkte hem och började med behandlingen omedelbart. Eftersom Gevaldi inte kan stå själv bestämde vi oss för att han och Cassis skulle få gå ute i en liten hage, för att Cassis inte skulle börja klättra på väggarna.
Efter bara ett par dagar blev Gevaldi sämre. Nu var det inte bara stelhet i ryggen och nacken utan han började också bli vinglig, och vi märkte att han inte var helt med i huvudet.
Han som alltid brukade vara så alert i sitt sätt och utstråla power såg nu helt borta ut i blicken och han kunde inte riktigt fokusera på någonting. Det blev värre och värre och tillslut förstod vi att det här absolut inte har med någon artros att göra, utan snarare någonting i hjärnan. Vi bestämde oss för att han och Cassis skulle få stå inne hela lördagen.
I söndags var Gevaldi så pass dålig att vi inte fick honom att gå över huvud taget. Eftersom Cassis hade gjort Gevaldi sällskap under den tiden han hade stått inne så tyckte vi att han behövde få komma ut och röra på sig - därför bestämde vi oss för att släppa ut dom en stund i den lilla hagen... Det gick inte! Jag tog Gevaldi och började leda ut honom ur boxen, men precis när vi skulle gå ut genom dörren så tappade han fullständigt kontrollen på bakdelen och föll in i dörrkarmen. Det var hemskt att se! Han kravlade sig upp igen, men jag fick smått panik över hur jag skulle lyckas vända honom och få tillbaka honom in i boxen igen utan att han skulle välta. Det var knappt att det gick. Jag fick stötta honom allt jag kunde med hjälp av grimman för att han skulle hitta någon balans över huvud taget. Tillslut fick jag in honom igen.
Under dagen funderade vi på vad FAN vi skulle göra. Det var så hemskt att se hästen så himla dålig :( Innerst inne förstod jag att det här är slutet. Men man vill ju så gärna hitta en lösning. Så jag bestämde mig för att jag skulle avvakta till måndagen och ringa veterinären för att komma fram till någon annan lösning än att behandla honom för artros.
Under hela söndagen tittade jag till honom med jämna mellanrum. Jag märkte att han började svettas kraftigt samtidigt som han frös. Jag tog tempen på honom för att kolla om han hade feber, men det hade han inte. Under kvällen började han också bli svajig och nästan trilla med bakdelen, trots att han stod helt stilla. Han stod och skakade och man såg att han var trött :( Han hade ju inte kunnat lägga sig ner på en och en halv vecka.
På måndagmorgonen när jag skulle kolla till Gevaldi och Cassis möttes jag av Cassis gnägg, men jag såg ingen Gevaldi över boxkanten.
Jag tänkte "NEEEEEEEEEEEEEJ!" och rusade in i hans box. Där låg han... Svettandes, huttrandes, skakandes och försökte gnägga men det kom mest fram några pip. Jag brast ut i gråt och förstod att NU är det slut. Jag rusade in och berättade för Magnus och sprang sen tillbaka till stallet igen. Gevaldi gjorde några tappra försök att komma upp men det gick helt enkelt inte. Tillslut såg man att han gav upp och bara la sig helt platt. Jag plockade fram hans borstar och pysslade om honom och klappade honom där han låg. Ibland orkade han titta upp med huvudet, men sen la han ner det på marken igen och bara låg helt stilla. Jag hämtade det tjockaste täcket jag hittade och la över honom för att han inte skulle frysa. Sen grät jag så jag trodde att tårarna aldrig skulle ta slut. Jag klappade på honom och pussade på honom och fick honom lugn innan det var dags att ta farväl på riktigt.
Vi fick alltså ta bort Gevaldi denna hemska morgon. Nu behöver han inte lida längre. Men jag önskar att han hade kunnat få ett mindre dramatiskt avslut än så. Och vi också. Samma eftermiddag fick vi gå ut till stallet och skyffla ut boxen som var full med blod. Blod från en hel häst. Det är väl ungefär det sista man vill göra efter att ha tagit bort sin vän. Tyvärr är det väl såhär det blir när läget blir så akut som denna morgon. Men man vill ju vänta in i det sista innan man fattar det jobbiga beslutet att ta bort en häst. Fina Gevaldi. Han var ju så pigg och fräsch ena dagen och sen blev han bara så akut sjuk. Jag är fortfarande lite chockad trots att han var gammal.
Nu i efterhand har vi ju förstått att det inte var artrosen som gjorde att han blev dålig utan snarare en hjärnblödning eller något liknande, men diagnosen artros gav oss åtminstone ett svar på varför han inte har kunnat vara ridhäst i alla dessa år. Jag är glad att han tillslut hamnade hos oss där han bara kunde få gå och skrota som sällskapshäst. Och jag är glad att han har fått gå på Alvaret som pensionär sin sista tid i livet. Nu hoppas jag att Gevaldi går på ett stor grön äng uppe i himlen, frisk som en nötkärna och att han kan galoppera loss som han kunde i sin ungdom. Det är så jag kommer tänka på honom i alla fall. Vila i frid fina Gevaldi! Du kommer alltid finnas i våra hjärtan <3
